jag gillar hur vi verkligen anammade det här med att blogga dagligen ! ^^

Men fiifan vad blogghoror det finns. "läsmigläsmigläsmig". skrämmande hur folk vill lämna ut sig på det där viset. Nåväl. måste försöka utveckla någon slags tolerans med mänskilgheten. Hur äcklig den än är lär vi ju få leva med den hela livet :D

määh. Idag är en sån där dag igen när man bara vill kräkas. Livet rullar väl på som det ska, men idag känner jag mig trött, och det märks hemskt tydligt att trött=skitlätt att bli grinig. som fan.

Jobbet går bra och känns roligt. Fritiden känns ganska överflödig. Ibland gör den mig ganska nedstämd. Nu när vi har bokat utlandsresa till hösten och när jag planerar att resa ut till the B-town nästa helg så känns det ändå inte så ledsamt att vara jag.

Brevväxlar med min inmate. Han skriver ett brev i veckan ungefär, och jag försöker svara lika ofta. I helgen ringde han. vi pratade två timmar i fredags och en timme i söndags. Han ringde idag med, men jag svarade inte. för trött och för tjurig för att orka socialprata, har inte tålamod till det idag. Vet inte riktigt om jag gillar att ha så tät samtalskontakt. brev är en annan sak, brev tillåter distans. telefonsamtal är för intensivt och för nära. är lite schitzo när jag pratar med honom. Varvar mellan att vara den där lugna, tålmodiga, goda lyssnaren som förstår, den som jag vill vara, till att vara den jag faktiskt till stor del är - den hetsiga som talar om hur han ska tänka och vad han ska göra. Att jag inte kan vara den jag vill vara hela tiden när det gäller honom framkallar lite ångest mellan varven. Så det är inte helt okrävande, det är det inte. Men det är samtidigt en skön känsla att förstå att han verkligen värdesätter vår kontakt. både att jag får bekräftelse av honom, som, lets face it, jag ju gärna velat ha lite utav de senaste tre åren. Men också för att jag har någon slags förhoppning om att jag ska få se honom lyckas. Det skulle betyda mycket för mig.

nog tjatat om det. ser fram emot Emsnack med Emvinande på Embalkongen nästa helg. världens bästa människa.

nu ska jag sova gärnet, och lyxa till det med en hel halvtimmes sovmorgon imorgon, woho !

puss!

Äckelblogg, vad den skulle krångla nu när man väl gav sig in här.

Svisch sa midsommarveckan och var över. Vad hände?

Underbara staden värmde mig i hjärtat. Jag tror jag måste bo där. Tror det är menat så!

Idag är jag sjuk. På riktigt. Så jag hoppas innerligt att jag inte smittats under helgen ! Har feber, hostar och kräks. Splendid. Kan förmodligen inte gå till jobbet imorrn. Vilket kommer innebära att jag sitter hemma och stressar ihjäl mig över det. Give me a break!?

Är rätt ledsen faktiskt.

Olycklig, rent av. Ser ingen mening med något och framtiden är kolsvart.

Hoppas det är en bieffekt av febern och att det försvinner till imorgon.

Trodde jag skulle tycka det var skönt att få vara ifred lite efter veckan. Men det gör jag inte. Jag känner mig bara ensam.

Jag behöver ett liv. Mer liv än en helg i månaden.
Det är för sjukt tråkigt att leva utan liv.

Det gör mig deprimerad.

Tänker för mkt.

Ska sluta med det o sova istället.

Puss o kram

Idag har varit en ganska dålig idag. Det här med diet gav mig huvudvärk och gjorde mig svinhungrig redan en timme efter lunch. Misstänker att jag gjort något tokigt!

Tillslut gav jag upp och åt en kaka.
Sen skämdes jag resten av dagen. Och hade huvudvärk ^^,

Ringde och bokade en tid hos en optiker på fredag. Tänkte att det är dags att luska ut vad det är för fel på mina ögon, varför är de så arga på mig hela tiden? Kanske slutar som en brillorm. Det gör inget, bara jag slipper vilja peta ur mig ögonen var och varannan dag!

Kan ju tro att jag inte gick ut o sprang heller faktiskt. O till middagen sket jag fullständigt i hur många gånger jag tuggade maten. Känner mig ändligt svallande dock. Hoppas jag mår lite bättre och är lite gladare imorgon. För nu har jag nog haft min längsta arg-strike på länge. Jag är ju egentligen en glad människa, tror jag.

This town kills you when you're young ..?

Fullkomligt meningslös helg till ända.

Nu var jag dum. Det är inte meningslöst att ladda batterierna ibland. Det bara känns hemskt tråkigt!

Idag har jag ätit ungefär en miljard kalorier, i form av pizza, godis, läsk, juice och lite mer godis. Känner mig stor som ett hus och sladdrig som en mjukstekt pannkaka. Vidrigt, rent ut sagt.

Men imorgon sätter jag igång på riktigt. Jogging som träning inför tjejmilen och minst två korta styrketräningspass per vecka för figurens skull. Får ju inte dra igång för hårt, min stackars ovana kropp kommer bli minst sagt chockad ändå. I samma veva kör jag igång med Viva Mayr diet. Beställde en bok om dieten idag, så jag tänkte nog prova rätt seriöst - fast inte överdrivet, förstås. Jag tror ju inte på det här med dieter, men grejen med denna är att den handlar mer om HUR man äter än vad. Äta tre mål mat per dag och bara dricka vatten däremellan, mer mat på morgonen och mindre på kvällen, tugga varje tugga 30-50 ggr, inte glo på tv läsa eller prata under måltiderna, inte dricka något medan man äter, äta på samma tider (undvika kaffe, blir tufft).. mer sånna grejer, för att öka näringsupptaget och underlätta matsmältningen. Sen finns det la säkert synpunkter på vad man ska äta också, men det kan man ju ta mer med en klackspark. Tror det kan passa mig. Känner att jag behöver detoxa min äckliga kropp lite grand. Hoppas att diet och träning motiverar varandra lite mer. Har varit odrägligt slapp det senaste året, inte konstigt man är en sur och bitter ung kärring :D

och på tal om att vara bitter och eländig, beställde också en bok som heter Att leva ett liv, inte vinna ett krig, som ska manipulera mig till Acceptans. Ser jag fram emot, I'll keep you posted.

Köpte också någon skitbok som skulle göra en till en mer socialt kompetent människa på en timma. Jag känner väl egentligen inte någon brist på social kompetens, men, som vi tidigare pratat om så kommer det ju inte helt osällan situationer där man vill be folk hålla käften och ge sig iväg. Tänkte att man kanske ändå kunde lära sig några strategier för hur man kan smila upp sig i de situationerna och kanske ändå få ut något av dem. Om inte annat kanske man kan ha nytta av något för att lära andra människor att bete sig som folk! :D

Utomhus luktar det regn och grönska.

Det är ju faktiskt väldigt underbart.

Tänk, om man ändå hade förstått att det redan gått 10 dagar av den riktiga sommaren. Tänk om man kunde njuta av det istället för att fokusera på alla små skitgrejer som stör en.

Em, kanske är det inte alla andra det är fel på.. ?

;)

Då har vi börjat traditionen av nästintill dagligt bloggande. Tanken ligger i att vi ska få möjlighet att dokumentera våra dagar - för let's face it, dessa dagar är troliga att glömmas bort. Dessutom får vi möjlighet att gnälla - kanske minskar det vårt behov att gnälla inför andra, så vi inte behöver bli sånna där bittra jävlar, åtminstone inte offentligt.

Lördagkväll, och ett glas aningen för gammalt vitt vin. Lite för torrt. Med en bismak av vetskapen att ingen hörde av sig och ville leka, och att jag inte har någon som helst nytta av att ha blivit lämnad ensam hemma med bil första helgen med körkort. Känns tråkigt. Vad ska jag med körkort till i den här stan - jag har ju ingenstans här att åka. Det blir för de underbara helger då vi flyr som det kommer till användning. Bitterbitterbitter och missnöjd.

I övrig är mitt liv ganska tomt.

Har på tok för mycket tom fritid, har börjat irritera mig något hejdlöst på alla dessa jävla "Gilla detta om du.. " Gilla inom 3 sekunder.." på facebook. Vad är det för hjärndöda jäklar som går lös på den där förbannade gilla-knappen var och varannan minut?

Tror det är dags att ta bort facebook. Tror inte jag ska vistas i möblerade cyberrum mer. Bättre att gömma sig i en sådan här hemlig liten blogg-vrå. Man kanske ska bli en liten enstöring ändå? Så man slipper grina över att folk inte har tid att umgås med en :D Usch, vad jag avskyr vuxenlivet och alla vuxnas jävla inställning till att livet måste vara skittrist. Jag förstår verkligen inte, i min vildaste fantasi, hur de kan vara nöjda med sina liv. Hur det kan känna lycka över vad de har. Gör de förmodligen inte. Kan inte föreställa mig att inte veta vad som finns utanför stadsgränsen. Blir man aldrig nyfiken? Vill man aldrig testa sina vingar?

Jag vill flyga, jag vill flyga hejvilt.

Visst vill jag hitta en mening med livet och visst vill jag göra nytta. Att man har ett liv och har roligt måste ju inte innebära att man inte tar något ansvar alls. Många verkar tro det. Att det är antingen eller. Ska vi hålla livskurser för folk? Berätta om att det är okej med galna upptåg, efterfester med hestar och morgonbussar, veckans brottkvällar med screwdrivers, musicquiz, dösnack, näckbad på svinö..

Fan, vi har det ju, vi vet ju hur man gör !

.. Så vad fan håller vi på med?